German-born American Hudson River School Painter, 1830-1902 Bierstadt was born in Solingen, Germany. His family moved to New Bedford, Massachusetts, in 1833. He studied painting with the members of the D??sseldorf School in D??sseldorf, Germany from 1853 to 1857. He taught drawing and painting briefly before devoting himself to painting. Bierstadt began making paintings in New England and upstate New York. In 1859, he traveled westward in the company of a Land Surveyor for the U.S. government, returning with sketches that would result in numerous finished paintings. In 1863 he returned west again, in the company of the author Fitz Hugh Ludlow, whose wife he would later marry. He continued to visit the American West throughout his career. Though his paintings sold for princely sums, Bierstadt was not held in particularly high esteem by critics of his day. His use of uncommonly large canvases was thought to be an egotistical indulgence, as his paintings would invariably dwarf those of his contemporaries when they were displayed together. The romanticism evident in his choices of subject and in his use of light was felt to be excessive by contemporary critics. His paintings emphasized atmospheric elements like fog, clouds and mist to accentuate and complement the feel of his work. Bierstadt sometimes changed details of the landscape to inspire awe. The colors he used are also not always true. He painted what he believed is the way things should be: water is ultramarine, vegetation is lush and green, etc. The shift from foreground to background was very dramatic and there was almost no middle distance Nonetheless, his paintings remain popular. He was a prolific artist, having completed over 500 (possibly as many as 4000) paintings during his lifetime, most of which have survived. Many are scattered through museums around the United States. Prints are available commercially for many. Original paintings themselves do occasionally come up for sale, at ever increasing prices.  Related Paintings of Albert Bierstadt :. | Buffalo Trail | Buffalo Head | The Kern River Valley, a montane canyon in the Sierra Nevada, California | Storm_Among_the_Alps | Lake Louise |
Related Artists:
Giovanni Boldini
1842-1931 Italian Giovanni Boldini Locations Italian painter and printmaker. He received his earliest training from his father, the painter Antonio Boldini (1799-1872). From 1858 he may have attended courses given by Girolamo Domenichini (1813-91) and Giovanni Pagliarini (?1809-78) at the Civico Ateneo di Palazzo dei Diamanti, where he assiduously copied Old Masters. At 18 he was already known in Ferrara as an accomplished portrait painter. In 1862 he went to Florence, where he sporadically attended the Scuola del Nudo at the Accademia di Belle Arti. He frequented the Caffe Michelangiolo, a meeting-place of progressive artists, where he came into contact with the MACCHIAIOLI group of artists.
FRANCIA, Francesco
Italian High Renaissance Painter, 1450-1517 He turned to painting c. 1485, and his first works already testify to the considerable technical accomplishment and gentle religious sensibility that remained constants of his art. His major surviving paintings are altarpieces, mostly images of the Virgin and saints, initially done for Bologna and later for nearby centres, notably Parma, Modena, Ferrara and Lucca. He also painted many small-scale devotional works and a few portraits. The apochryphal anecdote reported by Vasari that Francia died on seeing Raphael's altarpiece of St Cecilia
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.